Tarinat ja julkaisut

07.04.2016

Flerspråkighet i gatubilden – en spegelbild av samhället?

I dagens städer är gatorna fulla av skriftligt språk: namnskyltar, ljusreklam, trafikmärken, offentliga anslag och reklamaffischer. Även mångfalden av olika språk är påfallande. Ibland kommer ”roliga skyltar” upp på kvällstidningarnas sidor eller cirkulerar i sociala medier, vilket berättar att vi ofta lägger märke till språkliga belägg av denna typ. Att övergå från att förundra sig på enstaka texter till att betrakta språkens synlighet i det stora hela – här använder jag begreppet lingvistiska landskap – erbjuder nya synvinklar även för språkforskare

Det går vanligtvis att skilja mellan två skikt av det lingvistiska landskapet: ett offentligt och ett privat. Så är fallet även här i Finland, vars tvåspråkiga städer jag undersöker i min doktorsavhandling. Generellt sett är det privata, framför allt det kommersiella, lingvistiska landskapet oftast klart mångfaldigare än det offentliga. Med tanke på den finska gatubilden, består flerspråkigheten där ändå i hög grad av den offentliga tvåspråkigheten. Bakom den ligger bl.a. språklagen, och just lagstiftningen används i många regioner för att påverka den synliga fler- eller enspråkigheten. För ett minoritetsspråk kan det vara en ren lottovinst att få synas i det offentliga skyltarna – eller att användningen av ett visst språk överhuvudtaget är tillåtet ute i det offentliga.

Språkets vitalitet bekräftas dock först av användningen i den privata sfären. Har språket några användare i en region eller är det enligt gällande attityder önskvärd att visa fram språkligt mångfald? Förutom sina informativa egenskaper har det synliga språkbruket även ett avsevärt symbolvärde. Därför är det inte så konstigt, att frågor kring olika språks synlighet ofta väcker starka känslor både för och emot. Vidare kan det synliga språkbruket även tänkas ha sin mörka sida: när en lokal minoritetsspråk tas i turismens tjänst som ett tecken på ”det äkta”, kan den distanseras från de verkliga språkbrukarna.

Det lingvistiska landskapet är inte en verklighet oavhängig av människor, utan i allra högsta grad en del av den språkliga interaktionen i samhället. För det första, påverkar flera faktorer, från språkpolitik till personliga attityder, språkliga val när olika aktörer sätter upp sina skyltar. För det andra, när vi möter olika språk i gatubilden, påverkar de igen vår uppfattning av språksamfundet – och vårt eget språkbruk. Det lingvistiska landskapet kan alltså ses som en spegelbild av samhället, som kan berätta förutom det verkliga språkbruket även om attityder och ideologier som döljer sig bakom.

Hur påverkar det lingvistiska landskapet då vår vardag? Självsagt använder vi informationen på skyltar, exempelvis när vi orienterar oss i staden med hjälp av de synliga namnen. Vi kan (kanske omedvetet) göra bedömningar av språkens roller. När ett café skyltar om sitt utbud på två språk, kunde vi åtminstone förvänta oss att även få service på båda språk. Å andra sidan kan relationen mellan det synliga och det verkliga språkbruket döljas bakom fantasifulla kommersiella namn eller bruket av engelska i stället för lokal flerspråkighet.

Dessutom är det lingvistiska landskapet i sig själv inte den enda faktorn som påverkar vår uppfattning av språkens synlighet. Både i Finland och runt om i världen har det då och då diskuterats till exempel om engelskans ökande synlighet. Globaliseringen, inte enbart genom engelskan utan även med bl.a. internationella kommersiella namn, färgar nog gatubilden i princip överallt. Men enligt undersökningar behöver förekomsten av främmande inslag inte vara så stort lokalt sett, som vi kanske tror på basis av den offentliga diskussionen. I den språkliga mångfalden som finns ute i det offentliga fäster man bara lätt sin uppmärksamhet på allt avvikande, främmande, eller t.o.m. på det som man förväntar sig att se därute.

För forskaren öppnar studiet av lingvistiska landskap nya möjligheter att betrakta flerspråkigheten i samhället. Dock inte utan utmaningar. Vid sidan av språkvetenskap finns det behov för bland annat kunskap inom geografi, policyforskning, semiotik eller etnografi. När kartläggningar av det synliga språkbruket kompletteras med intervju- och enkätmaterial från språkbrukare, kan man närma sig frågor kring såväl språkens användning och status som attityder och ideologier.

 

Monikielinen katukuva – yhteiskunnan peili?

Kirjoittaja

Väinö Syrjälä

FM, doktorand i nordiska språk Finska, finskugriska och nordiska institutionen, Helsingfors universitet